”Så plastfritt och ekologiskt vi kan”, så har Madeleine och Elis renoverat och byggt till sitt hus från 1894: en fantasifull ockragul byggnad med munblåsta fönsterglas och ett smäckert torn på taket som landmärke.

Deras ursprungsplan var att bygga ett litet ekohus. Men så fick de nys om huset i Bergö i Finström som skulle rivas. De fick den bäst bevarade delen, plockade ner stommen och körde hela rasket till sin tomt i Skarpnåtö i Hammarland. Ytterpanelen är bytt och huset är tillbyggt för att passa en trebarnsfamilj, men allt är gjort med varsamhet och respekt för såväl miljö och material som traditioner. Madeleine är utbildad träbåtsbyggare med intresse för att leva så ekologiskt och kemikaliefritt som möjligt, och Elis är snickare inriktad på byggnadsvård. De har medvetet experimenterat med olika material i sitt eget hem för att skaffa sig egen erfarenhet, särskilt inför Elis kunder.

- Jag hade börjat bli medveten om alla kemikalier som finns överallt, och om att en del av dem inte är bra för oss. En dag kom jag in i ett nybyggt hus, och fick se den råa konstruktion som i färdiga hus gömmer sig bakom trägolv och vackra tapeter. Jag såg isoleringen och all plast, och det kändes som att vara i en plastpåse. Då fattade jag äntligen vad Elis menade när han pratade om att hus ska kunna andas, berättar Madeleine.

- Men för oss räcker det inte att tänka plast- och kemikaliefritt. Vi vill också återbruka där det går, se till byggnadsvården och så långt som möjligt använda lokala material. I Danmark är det till exempel smart med snäckskal i isoleringen, för där är det en lokal produkt. Men hur ekologisk skulle det vara att frakta hit dem med lastbil egentligen? Inga snäckskal alltså. Däremot åländskt trä från golv till tak och åländsk mossa som tätning mellan stockarna. För att inte tala om sanden, leran och hästskiten: idel lokala ingredienser i den lena lerklining som täcker väggarna i badrummet. Isoleringen har gjorts på olika sätt i olika delar av huset och orsakat många diskussioner. Även ”bättre” material som träfiberisolering innehåller brandhämmande kemikalier, och linisolering består ofta delvis av plast.

- Det finns nästan inga produkter som är helt rena, så det gäller att läsa på och prioritera rätt. Det finns till exempel hampa som är helt ren, men den är jättedyr. Så vi har hela tiden fått göra avvägningar om för- och nackdelar och om vad som passar just den här byggnaden och våra förutsättningar, säger Madeleine.

- I grund och botten handlar det om att öka sin medvetenhet. Det är först när jag har kunskap som jag kan göra medvetna val. Samtidigt är det en process där nya områden öppnar sig vartefter, som alla elgrejer och fogmassor och tapeter och färger... och så vidare. Det tar aldrig slut, och det är lätt att tappa modet. Nej, helt ”rent” blir det inte, och ibland är plånboken med och bestämmer. Men ambitionsnivån är ändå hög, och kommer till uttryck i allt från halogenfria elkablar (avger mindre gaser om de skulle börja brinna) till rå-tapeter utan tryck (från ett företag som inte använder någon plast alls i själva papperet). De flesta målade ytor i huset är täckta med linoljefärg i läckra färgkombinationer (hemblandade förstås, ofta med jordpigment), och golvet i det stora köket är obehandlat utom att det skurats med fet tallsåpa i flera omgångar.

- Och så har vi detaljer som exempelvis porslinsdosor och -strömbrytare istället för plast. Vi tar ju ändå in skärmar och datorer, så det blir inte rent. Men vi försöker minska på plasten där det går, säger Madeleine.

- När det talas om ekologiskt byggande handlar det ofta mest om energiaspekten. Men vi tänker att sunda hus också handlar om andra saker, som inomhusklimat och hälsa och kretsloppstänkande. Trä utan giftiga tillsatser kan alltid tas isär och byggas om till något annat, brännas som ved i spisen eller bara lämnas att förmultna. Främmande ämnen däremot, som fogmassor och polyuretanskum, är problemavfall i samma stund de antingen fungerar sämre på grund av ålder eller vi inte vill ha dem längre av något annat skäl.