Det fina med plast är att det är så mångsidigt. Ett nästan magiskt material som är billigt och som går att variera och forma på oräkneliga sätt. Vad är gjort av plast i ditt kök? Golvet, kanske? Bordsduken? Degbunken, knivarnas handtag, plastfolien, hinken, diskborsten, bestickslådan, slevarna?

RÅVARA

Det viktigaste råmaterialet för plast är än så länge råolja: en icke förnybar råvara och del av en smutsig industri. De nya så kallade bioplasterna görs av stärkelse från exempelvis spannmål eller socker, men processen är energikrävande och de färdiga plasterna är inte nödvändigtvis mer miljövänliga än sina fossila kusiner. Lite kemi: Plast tillverkas av små molekylära byggstenar, så kallade monomerer. De binds ihop till långa kedjor, polymerer. Genom att variera vilkens slags monomerer som används, hur långa polymerkedjorna är och vilka tillsatsämnen man lägger till kan man få till olika sorters plast som kan användas till nästakn vad som helst: leksaker och textilier, medicinsk utrustning, byggmaterial och bilar. Polymeren är sällan skadlig men monomererna kan vara det, och i vissa plaster är risken större att de bryts loss och läcker ut.

KEMIKALIER

Många av de tillsatser som ska ge plasten önskade egenskaper – som konsistens, stabilitet och brandhärdighet – kan också vara skadliga. En tillsats som uppmärksammats på senare år är mjukgörare, särskilt ftalater, som finns i alla plaster som är mjukare än lego. Vissa ftalater är hormonstörande, och har också kopplats allergi. Det knepiga är att lagstiftningen inte hinner med. När en mjukgörare bevisats farlig och förbjuds ersätts den av något annat snarlikt, som senare kan visa sig vara minst lika farligt. Där får vi som konsumenter själva välja: förlita oss på att lagstiftningen skyddar oss, eller följa försiktighetsprincipen och minska mängden plaster i våra hem. En annan hormonstörande plastkemikalie som finns i köket är bisfenol A (BPA). Den finns t ex i kannor av ”krispig” och glasliknande polykarbonatplast, i den vanliga svarta stekspaden och i plastlack på insidan av vanliga konservburkar. BPA är numera förbjudet i nappflaskor och barnmatsförpackningar. Men eftersom hormonerna är budbärare i kroppens olika processer också för oss som för länge sen slutat dricka ur nappflaska kan försiktighetsprincipen vara hälsosam.

PLASTSOPOR

Olika sorters plast har olika egenskaper, och vissa räknas som ”bättre” och ”sämre”. Ibland finns en märkning – en siffra i en trekant – men den är inte till i första hand för kunderna utan för återvinningen, så den säger ingenting om eventuella tillsatser. I en värld där allt kan tillverkas av plast är det inte konstigt att stränder och länder är nedskräpade, att sopbergen växer och att hela kontinenter av plastsopor flyter omkring i världshaven. Också hos oss har mikroplasterna blivit ett problem. Naturen kan inte helt bryta ner plast. När t ex en PET-flaska hamnar i Östersjön och nöts av sol och vågor bryts den ner i mindre och mindre bitar, som dessutom drar till sig icke-vattenlösliga miljögifter. De små fragmenten tas upp i de marina djurens vävnader, och fiskar och fåglar kan svälta ihjäl med magarna fulla av plast. Här någonstans sluts cirkeln vid vårt eget middagsbord: resterna av vår bekväma plastförpackade livsstil hamnar till slut på våra egna tallrikar i form av förorenad fisk och mikroplaster i havssaltet. Smaklig måltid! Eller... dags att plastbanta? Var behövs plasten verkligen, och var kan den bytas ut? Släpp loss din kreativitet och hitta kemikaliesmarta alternativ!  

Bilden: Plastmärkningen med siffror är till för återvinningens skull, och säger ingenting om eventuella farliga tillsatser. Generellt brukar det ändå sägas att polyetenplast (PE, återvinningsmärkning nr 2 och 4) och polypropenplast (PP, nr 5) hör till de bättre sorterna. Till de sämre sorterna hör vinyl eller polyvinylklorid (PVC, nr 3), polystyren (nr 6) och polykarbonatplast (PC,  nr 7). Återvinningsnumret 7 står för ”övriga plaster”, som kan vara både ”bra” och ”dåliga”. Undvik för säkerhets skull.