“Nu har vi lärt oss att det finns för mycket plast i dagismiljön, och så får vi en inbjudan från Plasto att komma och handla direkt från fabriken. Ska vi handla eller inte?” undrar en daghemsföreståndare .

ÅNoM lät frågan gå vidare till Kennet Berndtsson, VD för Plasto, och så här svarade han:

Allmänt om våra leksaker är att de är giftfria. Plasto tillverkar även förpackningsmaterial till livsmedelsbranschen, främst då i form av hinkar och lock, vilka förstås är livsmedelsklassificerade. Vi använder samma material i våra leksaker, så äved de är alltså livsmedelsklassificerade. Det är bra ta reda på vilka leksakstillverkare som håller en hög kontroll och är miljömedvetna.

Använder ni ett eller flera plastmaterial som råvara när ni gjuter, och vad är det i så fall för slags plast?

Vi använder vi Polypropen (PP) med återvinningsbeteckning 05, samt Polyeten (PE) med återvinningsbeteckning 02.

Vad är det för ingredienser i den plastråvara ni använder? Var kommer den ifrån och har den någon märkning?

Vi köper vår råvara från finska och svenska importörer. Ursprungsland varierar. Plasttillverkarna lämnar inte ut listor på ingredienserna på grund av konkurrenssituationen. Däremot är de hårt kontrollerade från de olika branschorganisationerna. Rent allmänt kan man säga att plaster är c2 c3 c4 monomerer. Vi följer leksaksdirektivet EN 71, som ställer mycket högre krav än t.ex. vanlig CE- märkning. Direktivet innehåller bland annat en lista på cirka 140 kemikalier som inte får ingå i leksaker. Våra leksaker innehåller förstås inte PVC, inga ftalater eller andra mjukgörare. Alla våra plaster livsmedelsklassificerade.

Hur tänker ni själva kring plastens kemikalier och hållbarhet, inte bara i produktionsledet utan också vad gäller själva produkterna?

Vi ser på andra alternativ till råvara och vi har även testat flera av dessa. Vi har bl.a. kört en träblandad plastmassa, och vi har även testkört plast som är 100 % fossilfri, framtagen av sprit från sockerrör, med väldigt gott resultat. Just nu undersöker vi om marknaden är beredd att betala den merkostnad som det skulle innebära.

En dagisföreståndare sa så här vid en av de kemikalieinventeringar vi gjort: ”Gamla Plastleksaker från när jag var liten håller hur länge som helst. Nu håller de inte lika länge längre. Är det för att man inte får använda lika starka kemikalier längre?” Har du någon fundering kring detta?

Det är ju en person som säger så här, så det kan ju vara svårt att dra slutsatser av det. Men mitt spontana svar är att det beror på fler orsaker. Den viktigaste är nog färgen i plasterna. Tidigare innehöll de en del tungmetaller, vilket de inte gör idag. En annan bidragande orsak är ökande UV strålning. En tredje faktor är också att det var tjockare gods i leksakerna på 60-talet.

2007 kom EU:s första leksaksdirektiv, och det skärptes 2013. När vi inventerat daghemmen med modell från Svenska Naturskyddsföreningens projekt på svenska sidan råder vi att plastleksaker äldre än 2007 ska bytas ut. Gäller samma regler för er? Hur ska man tänka kring de äldre leksakerna i förråden?

Jag har diskuterat med flera medarbetare, men ingen vet exakt. Det vi kan garantera är att sedan tidigt 1990-tal har vi använt livsmedelsklassificerad plast i alla leksaker. Så att byta ut Plasto leksaker tillverkade före 2007 är inte relevant.

SÅ... KÖPA ELLER INTE KÖPA? Plastfrågan är komplicerad. Det mesta av den plast som används idag tillverkas fortfarande av fossil råvara, så ur ett hållbarhetsperspektiv är det klokt att minska på plastkonsumtionen och antalet plastleksaker. MEN där plastleksaker behövs är Plastos produkter ändå ett gott val. Plasto använder de plastsorter som anses mest säkra ur kemikalieperspektiv. Man tar också ansvar för hållbarhetsfrågorna inom ramarna för sin bransch i allt från personalfrågor till råvara och produktionsförhållanden. När det gäller komplexa material som plast är det extra viktigt att vara en medveten konsument  och medvetet välja väl kontrollerade kvalitetsprodukter istället för att hoppa på lockande erbjudanden med billigare saker – ofta importerade från lågkostnadsländer som t ex Kina där kontrollen på material och produktionsförhållanden är på en helt annan nivå än här.