Med mer flamskyddsmedel lever vi mindre brandfarligt. Eller? Faktum är att det aldrig förr varit så bråttom som nu att ta sig ur huset om olyckan är framme. På 1950-talet hade folk 15 minuter på sig att ta sig ut om det började brinna. Idag har vi i snitt tre minuter på oss innan en lägenhet är övertänd, trots att det finns flamskyddsmedel i allt från byggnadsmaterial till möbelstoppning och elektronik.

Problemet är att ”nya” material – de mer eller mindre syntetiska material som vi människor hittat på, som olika plaster, skumgummi och syntetiska tyger, är mer lättantändliga än ”gamla hederliga” material som massivt trä, metall, glas och naturliga textilfibrer. Det här problemet löser vi genom att behandla syntetmaterialen med flamskyddande kemikalier.

Och visst försenar flamskyddet flambildningen en stund, åtminstone vid en mycket liten brand. Men när det väl börjat brinna ökar de här kemikalierna rökbildningen snarare än minskar den. Eftersom det är röken, inte elden, som står för 90 procent av dödsfallen vid bränder, kan man fråga sig hur stor nyttan är. Själva flamskyddsmedlen avger också giftiga dioxiner när de brinner. Men och alla andra giftiga gaser ska man inte ska andas in, inte ens som åskådare, vid eftersläckningen eller efteråt när allt bara luktar illa.

GIFTIGA

Många av flamskyddsmedlen är också hälso- och miljöfarliga. Det finns hundratals olika flamskyddsmedel, men de mest effektiva är de bromerade flamskyddsmedlen, som också är de mest omdiskuterade: ett 70-tal kemiska föreningar som innehåller grundämnet brom. De flesta bromerade flamskyddsmedel ansamlas i fettväv och stannar kvar lång tid i kroppen och i naturen.

Vi har ännu inte så mycket koll på hur de här ämnena påverkar oss människor, men djurförsök tyder på att brom påverkar sköldkörteln, ökar risken för cancer och verkar hormonstörande. Foster och spädbarn misstänks vara extra känsliga. Hemma samlas de i dammet, men vi kan också få i oss dem via mat som fet fisk och (fast i mindre mängder) andra animaliska livsmedel.

FINNS KVAR

I Sverige och Finland tillverkas inte bromerade flamskyddsmedel, och en del av de ”värsta” bromerade flamskyddsmedel har förbjudits inom EU sedan diskussionen om deras hälsoeffekter började. I Norden finns dessutom en god säkerhetsmarginal mellan de halter som uppmätts hos människor och de halter som används i djurförsök. Ändå finns många ämnen kvar i produkter på marknaden, som elektronik, elkablar, möbelstoppning och textilier och mattor. Som konsument är det också svårt att veta om får med sig förbjudna flamskyddmedel i importerade produkter. Återstår klassiker som att

1. fråga i butiken
2. välja naturmaterial så ofta som möjligt,
3. köpa miljömärkta produkter som är strängare kontrollerade och – eftersom de flesta trots allt har en hel del elektronik med ovisst innehåll där hemma –
4. vädra och städa så att luften vi andas är så ren som möjligt.

De vanligaste flamskyddsmedlen 

• PBDE (polybromerade difenyletrar) finns i tre varianter: pentaBDE (användes tidigare i textilier och skumgummi; förbjuder i EU sen 2004), oktaBDE (användes före 2006 i elektronik och elektriska apparater) och dekaBDE (användes före 2006 i elektronik, men numera i mattor, textilier, bilar och flygplan. Kan brytas ner till pentaBDE och oktaBDE).
• TBBPA(tetrabrombisfenol A) används i mönsterkort i elektronik
• HBCD(hexabromcyklododekan) används i textilier och byggnadsmaterial
• PBB (polybromerade bifenyler) användes före 2006 i elektronik och elektriska apparater

Flamskyddsmedlens historia 

Flamskyddet av möbler började i USA på grund av påtryckningar från tobaksindustrin. Människor dog i bränder när de somnat med cigaretten i handen, och uppfinningen självsläckande cigaretter gjorde ingen succé. Idén slog igenom i början av 1970-talet och spred sig även till oss. I mitten av 1980-talet var flamskyddsmarineringen som värst: stoppade möbler och madrasser från den här tiden är inte särskilt hälsosamma. På 1990-talet uppmärksammades riskerna, och 2004 var penta BDE det första bromerade flamskyddmedlet att förbjudas inom EU. Många andra ämnen används dock fortfarande. De bromerade flamskyddsmedlen är svårnedbrytbara och kan transporteras långa vägar i luften. De är vitt spridda i naturen, och hittas inte bara i modersmjölk här hemma utan också i allt från fiskar till isbjörnar.