NATURFIBER kommer antingen från växtriket eller från djurriket:
Bambu växer snabbt och kräver inga bekämpningsmedel. Att tillverka bambuviskos kräver dock stora mängder giftiga kemikalier - ungefär 5,5 kilo för ett kilo viskostyg. Lyocell av bambu är ett miljövänligare alternativ.
Bomull växer i buskform på stora fält. Den kräver stora mängder vatten och besprutas med mycket bekämpningsmedel om den inte är ekologisk. Bomull är vårt vanligaste klädmaterial: det är skönt mot huden, tar upp fukt, kan tvättas varmt, men skrynklar lätt.
Hampa klarar sig utan både bekämpningsmedel och konstgödsel. Den kan växa på näringsfattig jord, binder jorden med sina långa rötter och är helt biologiskt nedbrytbar. Hampatyg är starkt, och ser ut och känns ungefär som linne. Ett hållbart val.
Linne är ett starkt lite styvt tyg som görs av fibrerna i linblommans stjälk. Lin odlas i relativt kalla länder med mindre skadeinsekter, och odlingarna behöver inte besprutas på samma sätt som bomull, men ogräsmedel används. Att tillverka linne är en lång process, men lin är ändå bättre för miljön än t ex bomull och syntet.
Siden är tyg av silkestråd som kommer från silkesmaskens kokong. Siden är mjukt och vackert, men pupporna dör när kokongerna tas tillvara. Vildsilke görs ibland av tomma kokonger där fjärilarna redan flugit iväg.
Ull från får håller värmen bra, också om det är blött. Ullfettet är smutsavstötande, och därför kan kläderna ofta vädras istället för att tvättas. Ull är ett relativt bra alternativ för miljön, utom när ullfettet tvättas ut i vattnet. När det gäller merinoull, vanligt i t ex underställ och tröjor: köp certifierad merinoull eller ull från Sydamerika hellre än från Australien och Nya Zeeland där de hårt avlade fåren har problem med parasiter och skalperas där bak.