Kemikalielexikon

Egentligen är allt vi ser omkring oss kemi: Kemiska ämnen i olika kombinationer. När vi talar om kemikalier brukar vi ändå mena alla de mer eller mindre konstgjorda ämnen som vi människor hittar på eller tar ur sitt sammanhang och sprider omkring oss. Till nytta, nöje och bekvämlighet, men också till skada för människor och miljö.

Kemikaliefrågan är krånglig och komplex, det kan vara svårt att få kunskap om olika material och det finns inte alltid enkla svar om vad som är rätt och fel. I detta lexikon har vi samlat och förklarat några vanligt förekommande begrepp och problematiska material.

ANTIBAKTERIELLA ÄMNEN

Antibakteriella och antimikrobiella medel motverkar tillväxten av till exempel bakterier eller svampar och kan finnas i diskmedel, tvål, tandkräm, deodorant, rengöringsmedel och kläder. ”Bakteriedödande” och ”hämmar dålig lukt” låter frestande. Men antibakteriella ämnen som triclosan, triklorkarbon och silver är miljöfarliga genom att de bryts ner mycket långsamt eller inte alls, och därför ansamlas i naturen. Triclosan och silver är mycket giftiga för vattenlevande organismer, och triklorkarbon och triclosan har fortplantningsstörande egenskaper. Antibakteriella ämnen kan dessutom bidra till resistenta bakterier och därmed i förlängningen till verkningslös antibiotika.

BEKÄMPNINGSMEDEL

Medel som är verksamma mot insekter är ofta nervgifter, även skadliga för människor, djur och natur. Dessutom dödar bekämpningsmedlen de bin som är livsviktiga för att vår värld ska bära frukt. Även ogräsbekämpningsmedel kan vara skadliga. Round-up är ett omdiskuterat ogräsmedel som anses vara cancerframkallande eftersom det innehåller glyfosat (en herbicid som anklagats för att bidra till flera olika sjukdomar). Genom att äta ekologiskt minskar man risken att få i sig rester av bekämpningsmedel. Genom att äta en varierad kost minskar man också risken att få i sig höga halter av något särskilt bekämpningsmedel.

BIOCIDFÄRG

Biocidfärg innehåller bekämpningsmedel som ska motverka påväxt. Det finns många olika typer av båtbottenfärg, men de som framför allt brukar anses vara miljöfarliga är de som innehåller biocider. De innehåller verksamma ämnen som är giftiga mot påväxt som man som båtägare gärna vill slippa, till exempel alger, musslor och havstulpaner. Men de kan också vara skadliga för andra vattenlevande organismer eftersom de läcker ut i vattnet.

De flesta båtbottenfärger sprider både mikroplastpartiklar och giftiga ämnen när ytan på båten slits under säsongen eller när båten tvättas, skrapas eller slipas vid underhåll.

Vissa båtbottenfärger innehåller polymerer som bindemedel och bildar mikroplastpartiklar när ytan på båten slits. Den mest använda målarfärgen idag är vattenburen plastfärg, så kallad latex/akrylatfärg, ibland felaktigt kallad ”vattenbaserad målarfärg”. Färgen är baserad på plast men är vattenlöslig. Färgen är lättmålad, torkar genom att många små plastkulor klibbar ihop och bildar en sammanhängande film. Den har ersatt nästan alla tidigare lösningsmedelsburna färger. Det finns goda skäl att undvika även den vattenburna plastfärgen eftersom den är petroleumbaserad och leder till utsläpp av mikroplast i miljön. Den vattenbaserade färgen innehåller miljö- och hälsoskadliga tillsatser som mjukgörare, konserveringsmedel, filmbildare, konsistensgivare, tensider och skumdämpare.

Behöver du måla, välj en biocidfri och mekaniskt verkande färg som genom sin ytstruktur förhindrar att påväxt får fäste på båtskrovet. Färgpigment och bindemedel i färgen består av ämnen som kan brytas ner av naturen.

Det mest miljövänliga alternativet är ändå att tvätta och skrapa båten istället! Har du tillgång till el och vatten så är högtryckstvätt ett enklare alternativ. Det kommer även att byggas en båtvätt liknande en biltvätt på Åland i maj.

BISFENOL A (BPA)

BPA är en av flera bisfenoler och en av världens vanligaste plastkemikalier. Den används bland annat för att tillverka polykarbonat som används i CD-skivor, rör, termopapper för kvitton, vattenflaskor och köksutrustning. Det används också för att göra skyddande ytbeläggningar i konservburkar och tuber. Studier visar att bisfenol A i förpackningar kan gå över i maten. BPA liknar det kvinnliga könshormonet östrogen och misstänks påverka människan på olika sätt, t ex genom att orsaka fetma, tidig pubertet och fortplantningsstörningar. BPA är numera förbjudet i nappflaskor och barnmatsförpackningar.

CE-MÄRKNING

Varor tillverkade inom EU måste vara CE-märkta, "Conformité Européenne". Tillverkaren deklarerar på eget ansvar att man följer EU-lagstiftningen för just den produktkategorin. CE-märkta leksaker måste t ex leva upp till strängare krav på vilka kemikalier som använts i produktionen än leksaker som importeras från andra delar av världen. Men titta noga efter när du handlar: China Export kör med snarlik logotyp.

COCKTAILEFFEKTEN

Idag är över 100 000 kemiska ämnen registrerade för EU:s marknad, och världsproduktionen av kemikalier blev 57 gånger större från 1950-talet och fram till millennieskiftet. Vi äter kemikalier, vi andas in dem och vi kommer i kontakt med dem via huden. Nyfödda barn har i genomsnitt 200 kemikalier i sitt blod, t ex bekämpningsmedel, industrikemikalier och flamskyddsmedel. Många av de här kemikalierna har visat sig vara skadliga för hälsan: somliga är t ex allergiframkallande eller cancerframkallande, andra är hormonstörande. Problemet är att vi inte utsätts för en kemikalie i taget. Små mängder av många olika kemikalier som möts i kroppen kan samverka och den sammanlagda effekten kan bli större än när man räknar varje ämnes giftighet för sig. Detta kallas för cocktaileffekten.

FLAMSKYDDSMEDEL

Flamskyddsmedel används för att göra ett material mindre lättantändligt och hindra att eld sprider sig. De används i möbler, textiler, gummikablar, isoleringsma¬terial och elektronik mm. Plastmaterial som t ex skumgummi är ofta flamskyddat eftersom de brinner lätt och ger ifrån sig giftig rök. Det finns många olika flamskyddsmedel, och flera har visat sig vara skadliga för människor och miljö. Många är svårnedbrytbara och ansamlas i organismen, en del kan ge upphov till cancer eller misstänks vara hormonstörande. Värstingarna, de sk bromerade flamskyddsmedlen, har reglerats inom EU de senaste åren, men finns fortfarande kvar på många daghem i form av gamla skumgummimadrasser och möbler. Flamskyddsmedel av olika slag finns i mätbara halter i både vårt blod och i bröstmjölk.

FTALATER

För att plast och gummi i t ex golv, leksaker, väskor, skor och stövlar, regnkläder, kablar och elektronik, tygtryck och modellera ska få den mjukhet man vill åt tillsätts mjukgörare, t ex ftalater. Ftalater kan läcka från plasten och tas upp av kroppen genom huden eller i maten, och man kan hitta mätbara halter av ftalater i blod, urin och bröstmjölk hos människor. Vissa ftalater har blivit ökända som hormonstörande, och de har också kopplats till högre risk att utveckla allergi. Över 90 procent av alla ftalater som används i Europa finns i PVC-plast, polyvinylklorid. Det är i sig en väldigt hård plast, så därför behövs stora mängder ftalatater för att göra den mjuk och formbar. I och med att lagstiftningen kring ftalater blivit strängare har man börjat använda andra mjukgörare, som aidipater, citrater och DINCH. Men eftersom de inte är lika väl undersökta kan man inte säkert veta att de är ofarliga. Bäst är att undvika mjukgjord plast där det är möjligt.

GUMMI

Gummi kan finnas i handskar, skumgummi, leksaker, regnkläder, köksutrustning mm. Gummi gjordes från början av sav från gummiträdet. Tillgången på naturgummi (latex) täcker dock inte efterfrågan så idag finns många olika sorters syntetgummi. I såväl naturgummi som syntetgummi används kemikalier för vulkanisering (behandling för att få rätt konsistens och elasticitet) och åldringsskydd, och de finns delvis kvar i de färdiga produkterna. Nappar av både naturgummi och silikon är dock noga reglerade i lagstiftningen och anses säkra.

NATURGUMMI eller LATEX kan vara allergiframkallande vid upprepad hudkontakt till exempel via handskar. När det gäller leksaker i naturgummi: köp bara dem som är avsedda för barn under 3 år. De får inte innehålla cancerframkallande nitrosaminer.

NITRILGUMMI är ett exempel på syntetiskt gummi. Även här kan finnas allergiframkallande tillsatser, men nitrilhandskar anses ändå säkrare att använda än latex och vinyl.

POLYURETAN (PU eller PUR) används i t ex skumgummi och som ytskikt på regnkläder och madrassöverdrag. Vid tillverkningen används isocyanater som är astma- och allergiframkallande och av vilka vissa kan orsaka cancer. Ytskiktet på textil är dock härdat så att lösa isocianater inte bör läcka ut. Därför anses polyuretan vara ett bättre val än PVC.

SILIKONGUMMI används i t ex nappflaskor, bakformar och matförpackningar. Det tillverkas med kiselsand som bas och anses idag som ett säkert material. Däremot saknas oftast information om de tillsatser som gjorts i produkten.

HORMONSTÖRARE

En del kemikalier är väldigt lika de hormoner som styr många processer i våra kroppar, som t ex bisfenol A (BPA) som liknar det kvinnliga könshormonet östrogen. När de hormonstörande ämnena kommer in i kroppen kan de ta de riktiga hormonernas plats och störa viktiga processer. Hormonstörningar kan leda till tidigare pubertet, missbildade könsorgan, nedsatt spermakoncentration och svårighet att bli med barn. Men hormonerna styr inte bara kön och fortplantning. Hormonerna (från grekiskans hormon, driva på) är en mängd olika signalämnen som kroppens endokrina körtlar tillverkar. De fungerar som budbärare mellan celler eller organ, och stimulerar eller bromsar olika processer. När då ”falska” budbärare blandar sig i leken kan det få stora skadeverkningar på utveckling och hälsa. Allt fler vetenskapliga studier visar att hormonstörande ämnen kan medföra hälsorisker som cancer, fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjuk¬domar, benskörhet samt skador på immun- och nervsystem.

HÖGFLUPRERADE ÄMNEN

Högfluorerade ämnen (per- och polyfluorerade ämnen, PFAS) är vattenavvisande och ibland också fett- och smutsavvisande. De används som impregneringsmedel på kläder och skor, och för att få en smutsavviande yta på möbler och mattor. De används för non-stick-beläggningar t ex på bakplåtspapper och i stekpannor (teflon) och finns även i bland annat brandsläckningsskum och rengöringsmedel. Högfluorerade ämnen är mycket svårnedbrytbara: det vi släpper ut i naturen idag kan stanna där i tusentals år.

Olika ämnen har olika egenskaper. PFOS och PFOA som är mycket spridda i miljön är reproduktionsstörande, och PFOA misstänks dessutom vara cancerframkallande. PFOS är sedan 2008 förbjudet att använda i produkter tillverkade i Europa, men för PFOS och andra ämnen som FTOH eller PHFE finns inte samma restriktioner. På vissa produkter anges att de inte innehåller ett visst ämne, t ex ”PFOA/PFOS free”, men de kan istället innehålla andra högfluorerade ämnen.

KANDIDATFÖRTECKNINGEN

Enligt europeisk lagstiftning har konsumenten rätt att få reda på om en vara innehåller någon av de särskilt farliga ämnen som finns på den så kallade kandidatförteckningen. Här listas ämnen som enligt EU kan medföra allvarliga och bestående effekter på människors hälsa och på miljön, t ex att de kan orsaka cancer, mutationer, försämrad reproduktionsförmåga eller hormonstörningar. Som yrkesverksam inköpare ska du egentligen få den här informationen per automatik, men det fungerar inte alltid i praktiken. Också en privatperson har rätt att få svar på frågor inom 45 dagar. Våga vara en aktiv konsument.

KEMIKALIE

En kemikalie är ett kemiskt ämne eller en blandning av kemiska ämnen. I dagligt tal menar vi oftast ämnen som tillverkats av människan eller som används av människan i industriell produktion. Kemikalier ingår i det mesta vi har omkring oss, och används för att ge våra saker de egenskaper vi vill ha: färg och form, mjukhet och doft, stabilitet och hållbarhet etc. Sedan 1950-talet har kemikalieproduktionen i världen ökat från mindre än 10 miljoner ton till över 400 miljoner ton per år. Långt ifrån alla kemikalier är skadliga. Problemet är att de är så många, och att nya tillkommer hela tiden och släpps ut på marknaden innan de är noggrannt utforskade. Kemikalierna sprids i miljön vid tillverkling av produkten, under användningen och i slutändan när den blir avfall. Kemikaliehotet anses idag av en del forskare vara lika stort som klimathotet. Men eftersom det är svårare att se och förklara, får det inte lika mycket uppmärksamhet.

KEMISKA PRODUKTER

KEMISKA PRODUKTER kan vara tvätt- och rengöringsmedel, färg och kritor. Kring dem finns ett omfattande regelverk. Om de är farliga måste de vara märkta med en farosymbol och ha ett säkerhetsdatablad med all information som behövs. HYGIENPRODUKTER/ KOSMETIKA som tvål, hudkräm, solkräm och smink ses som en egen kategori. Här krävs istället en innehållsförteckning. Det samma gäller LIVSMEDEL och LÄKEMEDEL. VAROR som leksaker, husgeråd och möbler innehåller också kemikaler, men här är lagstiftningen svagare och det kan vara svårt att få information om vad dockan eller soffan innehåller. Vissa skadliga ämnen är förbjudna i varor producerade inom EU, men får fortfarande användas i importerade varor. Många ämnen är inte tillräckligt testade.

KONSERVERINGSMEDEL

Konserveringsmedel finns i kosmetika, tvål, färg och andra flytande produkter för att skadliga bakterier inte ska växa till. Vanliga konserveringsmedel är parabener och kathon. En del parabener misstänks vara hormonstörande, och därför används ibland istället det allergiframkallande ämnet kathon (t ex methylchloroisothiazolinone och methylisothiazolinone). Från 2017 begränsas mängden Kathon i färger för barn. EU:s vetenskapliga kommitté har de senaste åren gått igenom den forskning som finns på parabener, och man anser att parabenerna är oförargliga i de låga halter som får förekomma. Danmark, som ligger i framkant när det gäller kemikalieforskning, har dock förbjudit flera barabener i produkter för barn upp till tre år. I mat används kemiska konserveringsmedel för att hålla mögel, jäst och bakterier borta. Konserveringsmedlen måste vara godkända nationellt och inom EU, men det garanterar inte att de är ofarliga. Brittiska studier har visat att natriumbenzoat förvärrar hyperaktivitet och ADHD hos barn, och natriumnitrit (E250) som finns i bl a charkvaror som korv, skinka och leverpastej har kopplats till ökad cancerrisk. Det svåra är att bedöma riskerna vid långsiktigt bruk, liksom vid cocktaileffekten när många kemikalier blandas med varandra.

LEKSAKSDIREKTIVET

Europeisk lagstiftning ställer extra krav på säkerhet hos leksaker avsedda för barn under 14 år. Det så kallade leksaksdirektivet tillkom 2007 men skärptes 2013, och fick då större begränsningar gällande kemikalier. Från och med 2013 är så kallade CMR-ämnen (cancerframkallande, mutagena och reproduktionsstörande ämnen) förbjudna i leksaker producerade inom EU, liksom också parfymämnen som är förbjudna i kosmetika. Nanomaterial, hormonstörande ämnen och andra allergiframkallande ämnen än dofter nämns dock inte i direktivet. Gör daghemmets leksaksinköp med omsorg: Lågprisvaruhus köper ofta upp restlager från utlandet: 80 procent av de leksaker som importeras kommer från Kina där det inte alls finns samma restriktioner som här.

MIKROPLAST

Mikroplast, små plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter i diameter, utgör den största andelen av allt plastskräp i världshaven. Naturen kan inte helt bryta ner plast, utan plasten bryts ner i mindre och mindre bitar. Ju mindre partiklarna är, desto större är risken att de tas upp i de marina djurens vävnader. Fiskar kan också tro att plasterna är mat, vilket påverkar djur i hela näringskedjan. Man misstänker också att de här plastpartiklarna kan knyta till sig miljögifter, vilket skadar djuren ytterligare. Plastpartiklarna kan komma från till exempel industriavfall, slitage på bildäck, tvätt av fleeceplagg, skönhetsprodukter, båtskrov och konstgräsplaner.

MÄRKNINGSPLIKTIG KEMIKALIE

En kemisk produkt som är bedömd som såpass farlig att den ska vara märkt med farosymbol. Om produkten är märkt med farosymbol ska det också finnas säkerhetsdatablad tillgängligt för den som använder produkten.

NANO MATERIAL

Nanoparticles is a collective name for very small particles, less than 100 nanometers in diameter. Because they are so small, they have completely different properties than the same substance in normal size. They are used in, for example, paint, cosmetics, textiles, sports equipment and electronics because you want these special properties, but at the same time the dangerous properties of the substance can also change. We do not yet know enough about what happens when nanomaterials are taken up and spread in the body and in the environment.

ORGANOFOSFATER

Organofosfater (OP) är en slags fosforföreningar som har använts i kemiska stridsmedel eftersom de slår ut nervsystemet. Idag används de t ex i bekämpningsmedel, lösningsmedel, golvpolish och mjukgörare, och som flamskyddsmedel i skummadrasser av polyuretan. Flera organofosfater är cancerframkallande, och misstänks skada hjärnan och nervsystemet. En amerikans studie visar en koppling mellan organofosfater och ökad risk för att drabbas av ADHD. Studier har visat att det finns högre halter av organofosfater på förskolor än i hemmiljö, troligen för att man använder mer golvpolish.

PARFYM

Doftämnen kan ge allergi och eksem, och också förvärra astma. Det finns drygt 2 500 parfymämnen, varav minst 100 allergiframkallande vid hudkontakt. Drygt 30 av dem är förbjudna inom EU, och det finns också en lista med naturliga doftämnen som är märkningspliktiga eftersom de är allergiframkallande och orsakar kontaktallergi ( tex limonene, cinnamal och geraniol). Somliga ämnen är inte retande på egen hand men blir allergiframkallande när de blandas med andra och lagras, som i till exempel hygienprodukter. Vissa doftämnen finns i många produkter, vilket innebär att vi utsätts vi för dem från olika håll om och om igen varje dag. Ett exempel är syntetiskt mysk, som hittats i slam från reningsverk, i sediment och i fiskar. Hos människan tar sig myskämnena genom huden och ansamlas i fettvävnaden. Svenska studier visar att ju mer parfym eller parfymerade produkter (som t ex deodorant och parfymerat tvättmedel) en kvinna använder, desto högre dos av myskföreningen HHCB överför hon till sitt barn när hon ammar. Hur detta påverkar människokroppen och miljön på längre sikt vet vi inte än. Säkrast är att välja milda och oparfymerade rengörings- och hygienprodukter, särskilt för tunn barnahud.

PLASTER

Plast är ett billigt och mångsidigt material som går att forma på oräkneliga sätt. De viktigaste råmaterialet för plast är än så länge råolja. Plasten tillverkas av små molekylära byggstenar, så kallade monomerer. De binds ihop till långa kedjor, polymerer. Genom att variera vilkens slags monomerer som används, hur långa polymerkedjorna är och vilka tillsatsämnen man lägger till kan man få till olika sorters plast som kan användas till nästan vad som helst: leksaker, textilier, medicinsk utrustning, förpackningar, byggmaterial och bilar. Polymeren är sällan skadlig men monomererna kan vara det, och i vissa plaster är risken större att de bryts loss och läcker ut. Många av de tillsatser som används för att få fram de egenskaper man vill ha i plasten – som konsistens, stabilitet och brandhärdighet – kan också vara skadliga och riskerar att läcka ur plasten medan produkten används. Det finns alltså olika sorters plast, ofta namngivna efter vilket ämne de är uppbyggda av. Generellt brukar sägas att polyetenplast (PE, återvinningsmärkning nr 2 och 4) och polypropenplast (PP, nr 5) hör till de bättre sorterma – om inte farliga tillsatser gjorts. Till de sämre sorterna hör vinyl eller polyvinylklorid (PVC, nr 3), och polykarbonatplast (PC, räknas till ”övriga plaster”, nr 7). Plast är ofta en av de saker man tittar först på när man vill minska de skadliga kemikalierna hemma eller på dagis.

SÄKERHETSDATABLAD

Företag som släpper ut kemiska produkter på marknaden är skyldiga att lämna säkerhetsdatablad till den som använder produkten yrkesmässigt. Säkerhetsdatabladet innehåller information om produktens farliga egen¬skaper och risker och om hur den kan hanteras på ett säkert sätt.

TUNGMETALLER

Hit räknas egentligen de flesta metaller, men begreppet används mest för metaller och legeringar som är skadliga för hälsa och miljö. De finns i luften vi andas, i maten vi äter och i saker vi använder, som elektronik, oäkta smycken, lågenergilampor, plast och bildäck( som innehåller bland annat bly, kadmium och zink). Tungmetallerna är egentligen naturligt förekommande grundämnen, men när de på grund av människans verksamhet förekommer i högre halter än vad våra egna kroppar, växter, djur och natur är anpassade för ställer de till med problem.

BLY är skadligt för nervsystemet och kan ge utvecklingsdefekter i hjärnan hos foster och barn. Sen bly i bensin fasades ut och förbjöds har halterna av bly i barns blod minskat markant. Men bly kan fortfarande finnas i t ex bildäck, konstnärsleror, nycklar och som tillsatt stabilisator i gammal plast och färg.

KADMIUM påverkar nervsystemet och ackumuleras i njurarna där det bidrar till att kalka ur skelettet och öka risken för benskörhet. Färgpigment som innehåller kadmium är fortfarande tillåtet i konstnärsfärger – ett skäl till att barn inte ska skapa med material avsett för vuxna. Men vi får också i oss kadmium via maten.

KROM kan förekomma i färgpigment och i förkromade möbler, och kan i vissa former bli skadligt.

KVICKSILVER finns i bland annat lågenergilampor och lysrör och är mycket skadligt för nervsystemet.

NICKEL är allergiframkallande och möjligen också cancerframkallande, och finns ofta t ex i oäkta smycken, bältesspännen o dyl.

Andra metaller som kan vara skadliga i höga halter är t ex aluminium, kobolt, koppar och arsenik. Exempel på hälsorisker som kopplats till olika tungmetaller är benskörhet, cancer, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar samt inverkan på nervsystemets utveckling och funktion.