Elektronik: kemikalier i kubik

Förr kurade man skymning när solen gick ner och vilade när mörkret föll. Nu tänder vi lampor och skärmar och håller igång 24/7. Och kanske är vi särskilt lång ifrån naturen i arbetsrummet. Det är inte bara dygnsrytmen och informationstekniken som trotsar naturlagarna på 2000-talets kontor. Det typiska kontorsmöblemanget är t ex inte byggt i naturmaterial som rent trä, utan oftare av någon form av spånskivor där limmet släpper ifrån sig allergi- och cancerframkallande ämnen. Alltmedan den varma elektroniken osar sina kemikalier för oss att andas in eller vispa omkring med vardagsdammet. Kemikalierna i elektroniken är skadliga för både människor och miljö, både genom grejernas själva livscykel och i form av den samlade exponering vi användare utsätts för – dag ut och dag in, år ut och år in. Ge för all del inte lillan mobiltelefonen att tugga på bara för att du själv ska få arbetsro!

VAD FINNS DET I GREJERNA?

Bara i en smartphone ingår 62 olika metaller som en del av elektroniken. Tungmetaller som kadmium, bly, koppar och kvicksilver är bra på att leda elektricitet och har andra praktiska egenskaper, men flera av dem är också mycket giftiga. Bly och kvicksilver är skadliga för hjärnan och nervsystemet, och kadmium kan orsaka benskörhet för att nämna ett par exempel.

Mjuka plastdelar i elektroniken kan innehålla hormonstörande ftalater eller klorparaffiner som fungerar både som mjukgörare och flamskyddsmedel. De är svårbrytbara, samlas i levande materia och är mycket giftiga för vattenlevande organismer. Risken är också stor att dina manicker innehåller bromerade och klorerade flamskyddsmedel. Tyvärr förhindrar de här ämnena inte bara att apparaterna antänds när de blir varma. De kan bland annat påverka sköldkörtelns funktion, vår reproduktionsförmåga och våra hjärnor. De lagras i både människor och djur, och är vitt spridda i naturen.

SVAJIG LIVSCYKEL

Många av de metaller som används i elektronik är svåråtkomliga eller sällsynta, och bara att bryta dem innebär en stor belastning för miljön. Bara under år 2014 genererades 41 miljoner ton elektronikavfall i världen. 2015 återvanns inte mer än en tredjedel av det elektriska avfallet i EU, och även om Finland var ett litet snäpp bättre(43,2 procent) är det mesta fortfarande på avvägar. Sammanlagt blir det mycket gifter i naturen istället för material som skulle kunna återvinnas.

Det räcker förstås inte att materialen återvinns – frågan är också hur det går till.

En del av västvärldens elektroniska avfall exporteras till länder som Kina och Ghana, där återvinningen görs manuellt och utan skyddsutrustning. Vissa komponenter måste till exempel brännas för att man ska komma åt de värdefulla metallerna, och arbetarna utsätts för miljogifter som dioxiner, bly, kvicksilver, vätecyanid och bromerade flamskyddsmedel. Låt inte bekvämligheten styra. Se till att manicken inte bara hamnar i soporna när det är dags att byta ut nästa grej. Och förresten... är det verkligen dags? Enligt svenska återvinningsföretaget Inregos beräkningar blir miljöbesparingen 109 kg koldioxid om du använder din dator tre år till. Låter det inte så mycket? Kånka 109 kg runt kvarteret får du se. Och tänk dig att miljoner människor gör samma val som du...