Tillsatsämnen i maten - bra för vem?

Tillsatsämnen är något vi människor valt att lägga i maten för att... ja, varför, egentligen? För att göra maten bättre och godare? Nej, ofta är syftet att ersätta äkta råvaror så att livsmedelsindustrin kan öka sin vinst.

Det är förstås bra att livsmedel inom EU måste ha innehållsförteckning. Mindre bra är att den är skriven i myrstil och kräver en halv kemistexamen för att förstå. De ingredienser det finns mest av står dock överst i förteckningen. Och den som orkar leka detektiv kan börja med att titta efter den utlovade huvudingrediensen. Hur många procent avocado är det burk-guacamole, tro? Hur mycket kantareller finns det i kantarellsoppan eller passionsfrukt i passionsfruktjuicen? Och varför behövs det så många ingredienser i butikskex när de godaste kakorna ur ugnen därhemma inte kräver mycket mer än smör, mjöl och socker?

”Förfalskad mat har funnits i alla tider. Men förr ställdes den ansvarige inför rätta. Att ersätta dyra råvaror med billigare substitut ansågs djupt omoraliskt och var straffbart.”

Så skriver den svenske journalisten Mats-Eric Nilsson i sin bok Den hemlige kocken. Idag har dock just detta ersättande av råvaror satts i system, och genomsnittskonsumenten får i sig 6-7 kg tillsatsämnen varje år. Av den mängden är det bara 1 procent som till exempel ska skydda oss konsumenter mot härsknande fetter och matförgiftning. Fabriksbakat bröd kan i och för sig innehålla upp till 16 kemikalier för att det ska verka färskt fast det inte längre är det. Det kallas extended shelf life: brödet är säljbart länge, men kanske inte så mycket för konsumentens skull. Resten har helt andra uppgifter, som handlar mer om pengar än om matglädje.

NÅGRA SMASKIGA EXEMPEL:

- Förtjockningsmedel ökar livsmedlens volym och ger krämig konsistens även om man dragit ner på naturliga råvaror som frukt och naturliga fetter.

- Emulgerings- och stabiliseringsmedel ser till att svårblandade ingredienser både blandas och behåller den rätta konsistensen.

- Ytbehandlingsmedel ger rätt känsla från början: skum på toppen kanske, eller blankt och lent.

- Färgämnen gör godis, yoghurt och vilken mat som helst mer lockande och täcker upp för bristen på till exempel jordgubbar i yoghurten eller ägg och vanilj i vaniljsåsen.

- Sötningsmedel är konstgjorda ersättare för socker i allt från läsk till färdigmat. HFCS, en hårt processad majssirap med hög fruktoshalt, än billigare än äkta socker i till exempel läsk, och aspartam och sackarin marknadsförs som ”lätta” alternativ.

- Smakförstärkare lurar vårt smaksinne att tro att maten smakar mer än den gör. Vanligast och mest omdiskuterad – för att känsliga människor mår illa av det –  är mononatriumglutamat.

- Aromämnen simulerar naturliga smaker och höjer smakupplevelsen. Perfekt när en del av de äkta råvarorna inte håller så hög kvalitet eller har bytts ut mot vatten och olika tillsatsämnen. Elller dålig smak från tillverkningsprocessen måste kamoufleras. Aromämnena finns i nästan all processad mat, men räknas inte som tillsatser i EU och har inga E-nummer, så här har vi inte en chans att få reda på vad vi egentligen stoppar i oss.

Blir du... inte så sugen? Bästa kemikaliekollen när det gäller maten: Köp rena och obearbetade råvaror när det är möjligt. Köp ekologiskt, både för att reglerna för tillsatser och tillverkningsmetoder är strängare och för att du varken riskera att äta rester av till exempel bekämpningsmedel i frukt och grönsaker, eller bidrar till att människor och natur far illa på andra håll i världen där reglerna är mindre stränga än här. Och se över pytsarna maten ligger i – varm, syrlig och fet mat ska till exempel inte vara i kontakt med plast!