- Alla hade inte råd med utsirade trälister och paneler. Då målade man istället lister med olika färgnyanser för att skapa en tredimensionell effekt, säger Anna. Hörnkammaren på den nybyggda verandan pryds – wow! – av en platsmålad medaljongtapet. - Först limmade vi grålumppapp på väggen med papperstapetklister. Sen skar vi ut schabloner med skalpell i arkitektpapper i ett mönster komponerat av element från olika 1700-talstapeter. Vi blandade egna limfärger: en med lägre procent ultramarinblått för ljusare bakgrundsfärg och så en kraftigare blå och en gulockra för medaljongen. Sen målade vi direkt på väggen med hjälp av schablonerna, berättar Anna.

- Här var vi flera som hjälptes åt, som en del av en kurs när dekormålaren Sinikka Siekkeli från Helsingfors var på Åland. Hon är en viktig person för mig och har lärt mig massor.

Nedanför den handmålade tapeten finns en träpanel i låg 1700-talsmodell.

- Den är kilsågad, handhyvlad och målad med en egen linoljefärg med gulockra som jag spätt ut med balsamterpentin för att få en tunn matt lasyr, säger Anna.

En och annan vägg visar blottat handbilat timmer, där den gamla isoleringen av mossa tittar fram och en inristad numrering tyder på att huset i något skede flyttats. I salen finns färdigköpta medaljongtapeter – ren papperstapet i tidstypiskt mönster i ultramarinblått på oblekt pappersbrunt. Och i badrummet bildar en enorm kopparplåt fond för det gamla karet med rejäla lejontassar. När någon duschar bidrar varje vattenstänk till ett ständigt föränderligt konstverk på den allt prickigare plåten – och tröttnar man på mönstret är det bara att putsa kopparn ren och ljus igen. Den passar förövrigt perfekt till resten av badrumsväggarna i rödaktigt alvirke, hämtat från föräldrarnas strand och bestruket med kallpressad linolja som tränger långt in i träets porer. Det är svårt att inte gå in på alla vackra inredningsdetaljer. Det handmålade antika handfatet. Ljushållarna av gamla tegelpannor. Gunghästen, farmors farmors gamla kittel, skomakarlamporna med porslinsskärm och tyngd. Och så vidare. Samma filosofi gäller dock allt från byggmaterial som lösöre, och Annas smittande engagemang är inte att ta miste på.

- Det mesta i det här huset är återbruk eller sånt vi gjort själva: antingen jag eller mina föräldrar och syskon som också är intresserade av byggnadsvård. Vi har inte förbrukat nya resurser, och vi har inte producerat nya sopor eller gifter, säger hon. Byggnadsvård och kemikaliekoll går hand i hand och hänger ihop:

- Vissa gamla färger med arsenik och tungmetaller ska förstås undvikas. Men jag tror inte vi är så mycket smartare idag. Dagens byggmaterial består av en massa kemikalier som vi inte vet tillräckligt mycket om. Vi som håller på med byggnadsvård läser alltid innehållsförteckningar: ’använde man sånt här förr?’ Och för det allra mesta betyder det att vi väljer material med ingredienser som går att förstå, naturliga och utan gifter.